Bittes Bus

att Bittes Bus är död. Eller åtminstone ligger i en jäkligt djup och långvarig koma.

Flera av er har jag ju redan kontakt med på Facebook. bittesbus@gmail.com finns också kvar om ni vill mig något.

Live long and prosper!

Nu har Brollan sparkat igång sin webshop! Här hittar ni massor av lågenergilampor mm.

Passa på att utnyttja veckans erbjudande:

5 st Diodlampor med Gu10 sockel, 15 dioder som motsvarar  20 w.

Ordinare pris 445  NU 299:-    varmvit eller kallvit

Förbanna inte mörkret. Tänd en lampa från Illumini istället

Jag har lagt ner min bloppis – Bittes Basar. Herregud, jag orkar ju knappt hålla näsan över vattenytan när det gäller den här bloggen!

Istället finns jag nu på Tradera. Sök på Bitte-66 så kommer mina grejor upp!

I kväll skulle Hanna gå på sitt livs första disco. I skolans matsal skulle hon dansa, äta godis och tävla i limbo.

Det blev inte så.

I stället har matsalen förvandlats till en samlingsplats för sörjande. Där samlas ikväll kamrater, vuxna, skolpersonal och elever för att försöka förstå att en elvaårig flicka inte längre finns bland oss.

En elvaårig flicka steg av skolbussen. Bråttom hem, sprang ut framför bussen. En bil kom precis då åkande.

Det blev extra många godnattpussar här hos mig ikväll.

Mina tankar går ikväll åt två håll. Till den man som får leva resten av sitt liv med vetskapen att han dödat ett barn. Men först och främst till den familj där det för alltid kommer att saknas en att godnattpussa på.

Men jag är inne i en period av djupt egotrippande. Eller vad jag ska kalla det…. Jag försöker göra saker och ting precis som JAG vill. Inte vad jag förväntas göra. Eller vad jag BÖR göra för att ingen ska bli ledsen eller stött eller så. För det behöver jag träna på. Eftersom jag är det dåliga samvetet personifierat.

Så här går det till:

Jag kanske ser att XX ringt. I vanliga fall tänker jag: “Oj, nu måste jag genast ringa upp så att inte XX blir ledsen för att jag inte hör av mig eller tror att jag är arg.”

Eller så har NN bloggat om något alldeles extra och jag känner att om inte just jag skriver en kommentar så kommer det att bli jättedumt och NN undrar kanske varför inte JAG lämnat en kommentar.

Och jag har haft massor jag själv kunnat blogga om. Men jag har inte känt behov av att berätta här på Bittes Bus. Inte heller har jag uppdaterat min status på FB varje dag Jag har tom glömt att sätta på min mobil vissa dagar!

Och det känns så skönt.

Förstår ni?

Jag har kört så här några veckor. Jag försöker säga vad jag tycker och tänker. Och göra saker för att jag vill göra det – inte för att kutymen eller traditionen kräver det.

Jag måste göra det här för att jag vill bli lite kaxigare. Lite mer så som en Bitte är menad att vara.

Och det har redan gett resultat! Jag har t ex alltid varit LIVRÄDD för att köra i Stockholm. Jag kallsvettas och får ont i magen bara jag tänker på det. Men nu har jag tröttnat på att känna så. För det begränsar mig. Så i går körde jag till Sophiahemmet! Och självklart gick det bra Och det var skitstruligt att hitta en p-plats så jag körde runt där mitt på Valhallavägen hur länge som helst och jag fixade det!

Jag är inte deppig eller ledsen. Mår bättre än på länge, faktiskt. Jag blev helt enkelt så himla trött på att alltid vara tillgänglig och anpassningsbar och jagvetintevad.

Testa själva! Börja med att inte svara i telefonen när det ringer. Det är skitsvårt! Men en befrielse när man får det att funka

Höres.

I går drog jag och Jansson in till Stockholm och Boulevardteatern för att spana in Buzans första trevande steg som stå-uppare. Himmel, så kul det var! Deltagarna i Bungy är jättejättefärska som ståuppare, många har aldrig stått på en scen förut. Och där var Buzan alltså med och tävlade. Hon var först ut av hela gänget. Tufft. Men hon fixade det. Och hon var ROLIG;-) Tyvärr direktkvalificerade hon sig inte till finalen, men däremot har hon chansen att gå vidare efter semifinalen (som jag tror är i november). Bloggträff då, kanske!?

Özz Nujen värmde upp oss i publiken. Med hjälp av Jansson. När han hörde att hon är förskollärare ville han genast att de skulle gå in i kuddrummet tillsammans

- Jag var kåt redan som femåring, tillade han.

Och så här såg min bil ut när vi steg av pendeln i Södertälje……

Detta, go’ vänner, är snö. Utav bara fan. Och med mina not so nice sommardäck blev det till att kryyyypa hem till Mariefred.

Jag vill flytta.

… att skaffa ett till barn, så hade den lusten imploderat och blivit till smågrus och försvunnit in i ett svart hål efter gårdagskvällen.

Maken var ju på föräldramöte. Sitt livs första. Jag har kört den här svängen en gång förut. Och jag är ganska trött på den, varför det ju är jättebra att Maken är intresserad.

Och oförstörd.

Vilket jag inte är. Så när han igår berättar att vi ingår i nån j*a aktivitetsgrupp som ska ordna nån j*a grej för alla ungar och föräldrar får jag kortslutning i hjärnan.

För jag vill verkligen inte. Och det får jag skit för. För det betyder ju SÅÅÅ mycket för klassens sammanhållning att ALLA umgås utanför skoltid.

Nu undrar jag: vad i hela fridens namn kan några timmars aktivitet en gång per termin göra för att förbättra sammanhållningen i klassen?! Kan nån ge mig ett JÄKLIGT bra argument för detta?

Jag vill absolut att stämningen i klassen ska vara bra. Att ingen ska vara utanför eller ensam. Men det löser man inte genom att allihopa träffas några timmar två gånger per år. Det arbetet bedrivs bäst under skoltid.

Och förresten, jag lämnar och hämtar Hanna på skolan varje dag. Jag pratar då med både föräldrar, ungar och personal.

Så jag har inte noll koll.

UPPDATERING: Ett litet förtydligande bara: det är inte Maken som tjötar på mig. Han vet vid det här laget att jag gör som jag vill. Och att det inte hjälper särskilt mycket att tjöta på mig

Jag har ju blivit tant! Min goa kompis Tina födde en liten Signe när jag var på Mallis. Lördagen den 29/8 gjorde hon entré. På söndagen fick jag ett sms och var tvungen att fälla några lyckotårar mitt i värmen och solskenet och 90-årsfirandet

För Signes tillkomst är en alldeles speciell och underbar historia. På Tinas blogg “Knodden Grandin” kan ni läsa mer.

I dag har vi varit effektiva, jag och Jansson. Det började med en morgonpromenad i MBT-skorna. Sen drog vi till Skärholmen. Mitt mål var ett par gröna Converse. Bara.

Jag köpte ett par röda. Och två nagellack. Och en klänning. En mascara. Tops. En långtröja. En långärmad tisha. Body scrub. Jag har säkert glömt nåt. Åsså ville jag köpa ett par Magic-jeans på Kapp-Ahl. De håller in magen och lyfter upp rumpan. Särskilt det sistnämnda är jag i stort behov av. Men minsta storleken de hade var 40. Och det gick ju inte.

Jansson skulle ha en huvtröja. Hon hittade en hallonröd och läcker på Carlings. Där har hon aldrig varit förut. “För hög rockmusik” menade hon. Men nu kommer hon nog att bita ihop och gå in flera gånger. Det finns massor av roliga kläder där. Och huvtröjan kostade bara 199:-.

Just ja, jag hittade en tröja där, jag också.

Och i bilen hem nämner Jansson att hon ska ut och gå med Marie ikväll och jag frågar vilken tid? Klockan halv åtta. “Men då ska ju du vara barnvakt! Vi ska ju på föräldramöte ikväll.” Aj då, sa Jansson.

Men sen sa jag att det inte gjorde något och Maken kan faktiskt gå själv för jag har ju gjort allt det där en sväng förut. Så nu ska jag vara hemma och måla naglarna i kväll, istället!

Sen har jag hunnit rensa nästan hela rabatten utmed gatan. Jisses, så mycket roligt ogräs det finns!

I morgon har jag lovat att följa med  Jansson på nybörjar-yoga.

Jag blev nog lite hög av den där shoppingrundan.  För nåt dylikt har jag aldrig tagit mig för tidigare.