Bittes Bus

I helgen var jag på ett annorlunda – och roligt – bröllop. Vi var väl ca 160 gäster, skulle jag tro. Kyrkan var pytteliten, så flera fick stå. Vigseln skulle börja kl 17, men då hade brudparet inte dykt upp! Först kl 17.30 kunde vi sätta igång. Ingångsmarschen spelades av en blåsorkester med valthorn och prylar. Pampigt i den lilla kyrkan.

När det var dags för ringpåsättning klingade det till på stengolvet. Prästen tappade ringen! Men det gjorde ju inget, sa han, för det fanns fler i asken

Prästen verkade förresten gå på speed. Det gick så snabbt! Och helt plötsligt var det dags för utgångsmarsch. Då brakade det loss ordentligt! Orkestern började tokspela sån där världsmusik – det var lite kebebpizza över det hela.

Därefter drog vi till en herrgård för supé och dans. Vi bjöds på en god buffé och drack champagne och gott vin. Under tiden underhölls vi med musik och dans. Först kom en rundnätt kille i turban in och dansade runt med lyktor och rökelse. Han var klädd i samma stil som Aladdin (Disney-prinsen). Därefter gled en obskyr varelse i slöja och gigantisk kjol in på dansgolvet. Och började snurra! Efter en stund föll slöjan, och det visade sig vara en manlig dansare i Zorro-mask

Killen snurrade sedan i säkert tio minuter – helt fantastiskt! Under tiden tog han av sig kjol efter kjol och snurrade dem ovanför huvudet och det fläktade riktigt skönt eftersom han dansade precis intill mig.

Sen blev jag jätteyr och vi åkte hem.

Och igår åkte Hanna till farmor och kommer hem på söndag. Våra altansnickare dök upp vid halv åtta och pular nu för fullt därute.

Jag vet inte var jag ska vara i dag. Altanen är underbar, men inte fan kan jag sitta där och inte göra någonting när det spikas och borras och pulas.

Men kanske är det bra med en dag inomhus. För trots min solkräm på 50+ har jag lyckats ådra mig en i det närmaste klarröd bränna.

Japp. Det blir inne i dag.

Och Jansson hade ju själv erbjudit sig att vara hemma hos oss med Hanna och hund igår eftersom vädret inte var så kul. Så idag var hon kvar och vi kämpade i trädgården. När jag kollar efter tågtider åt henne så kommer Hanna och säger att hon ska följa med Jansson hem.

Så nu har vi alltså en barnfri kväll här hemma, och den ska vi utnyttja genom att äta en jättefin och dyr entrecôte med vitlökssmör och dricka rött vin och kolla på en snullig film.

Åsså tycker jag att regeringen ska införa en lag som gör att alla barnfamiljer får sin egen Jansson.

började med att vi sprättade en flaska skumpa. Sen blev det filé under ett täcke av ost och svamp, hasselbackpotatis samt piccatasås. Därefter en kladdkaka á la LCHF med massor av grädde och färska hallon. Detta sköljdes ner med ett rött av bättre kvalitet.

Sen blev vi jättetrötta.

I dag stannar Jansson hemma med Hanna och Disa. De ska till midsommarängen vid slottet och dansa små grodorna. Jag och Maken åker iväg till Muskö för det (0)traditionella firandet där. Jag firar midsommar med folk jag bara träffar på midsommar! Men det är alltid trevligt och god mat får man också.

Ha en skön midsommar och jag lovar att jag kommer att må bäst av oss alla i morgon – ty jag är chaufför ikväll

bland annat fixat Lollos dator. Hon har inte kunnat komma ut på internet på över ett år, tror jag. Nån datortant på hennes pappas jobb tittade på den och konstaterade att nätverkskortet var trasigt. Men då kom jag med mina magic fingers – det var en korrupt fil som ställde till det. En liten återställning och Voilá! så funkar uppkopplingen galant igen.

Sen har jag även hämtat mina skolinlägg. De skor jag i framtiden får sikta in mig på är skodonens motsvarighet till Quasimodos puckel. Och jag får INTE fuska! Satan.

Därefter inhandlades två styck komposter. Nu ska vi börja tillverka vår egen härliga jord. Får väl se hur det blir med det.

Och i ugnen står en av överraskningarna till Jansson och hennes firarmiddag i morgon kväll.

Nu vet jag en som är JÄTTENYFIKEN!

Hanna kom iväg på fotbollsskolan i dag. I tid, och allt. Och jag har tom kommit ihåg att hämta henne. Nu fikar hon och kompisen efter att ha kickat lite boll.

Själv känner jag knappt mina ben. Ja, förutom skakningarna då. Sedan 10 i fm har jag hukat, böjt och knäat i våra nya rabatter. Jag är alldeles matt i mina armar. Kinderna hettar och jag är glad att jag är så klok att jag smorde in mig med spf 50+.

Tur förresten, att det  finns lappar på allt som inte är ogräs. Annars skulle jag nog ta hela rubbet!

I kväll kommer jag nog att se världen i grönt när jag går och lägger mig. När jag är som mest uppe i svampplockningen brukar jag se kantareller och mossa när jag blundar. Jag liksom jagar med blicken bakom ögonlocken, ständigt på jakt efter mer svamp.

Men i kväll blir det ogräs.

Och hemma tittar jag igenom papperen från fotbollsskolan och benskydd är visst ett måste. In med Hanna och kompis i bilen och iväg till Strängnäs igen.

Där hittade vi snabbt fina fotbollsstrumpor och fick hjälp i benskyddsdjungeln. Hem och Hanna vill prova allt och det var ju tur för benskydden var antingen avsedda för pygmeer eller size zero-modeller. Alldeles för smala alltså.

Så. Iväg till Strängnäs för en tredje gång. Säljaren försökte prångla på mig ett par XS i en annan modell, men jag ryckte till mig S och skyndade till kassan och åkte hem.

De nya skydden passar och nu tror jag att jag måste få dricka lite vin.

Idag var det fullt tempo från start. Eller – jag väcktes alldeles för tidigt av en sjuåring som inte riktigt fattar att sommarlovet tillåter sovmorgnar. Och har ju en gång blivit väckt, så har jag mycket svårt för att somna om. I alla fall i sängen. Det gick visst bra i soffan.

Där vaknade jag kl 9 och kom ihåg att jag hade en hel del ärenden att uträtta på förmiddagen. In till Strängnäs och bilverkstaden, beställa flygtransportbur till Disa, hämta ut linser, köpa träningsoverall till Hanna, fotriktiga (brrr….) promenadskor till mig samt fylla på hemapoteket.

Och när vi kommer hem åker vi förbi idrottsplatsen och där är det fullt med ungar men inget klickar. Först när vi ringer en kompis till Hanna inser jag att jag glömt nåt som var tusan så mycket viktigare än allt annat just idag: första dagen på Hannas fotbollsskola…..

Det enda som jag tror slår denna miss på pinsamhetsskalan vore nog om jag skulle glömma Hanna vid någon rastplats utmed E4:an.

Och det var väl för väl att det inte var det jag gjort….

Det är jag, det. För när andra tittar sig i spegeln och tycker att de är tjocka fastän de är smala så tittar jag i spegeln och tycker att jag är smal.

Och så åker jag och köper dagens Expressen och bläddrar fram till lchf-reportaget i bilagan och ser bilden av mig själv.

Jag hoppas verkligen att kameran lägger på fem kilo. För jag är MYCKET smalare i verkligheten.

Detta ser jag förresten som ännu ett bevis på att jag har en genuint positiv personlighet.

Men bara det jag bakat själv! Tar två jättejättetunna skivor som jag vräker smör, ost och skinka på. Skönt med lite ombyte ibland. De lchf-vänliga bröd jag provat har jag inte gillat särskilt mycket.

Lchf “bannlyser” egentligen allt spannmål, men grejen är den att man ska prova sig fram till sin egen nivå vad gäller kolhydrater. Jag lägger hellre till dessa i form att detta bröd, än t ex frukt eller mer grönsaker. Och detta funkar för mig! Inget sug, inga magsmärtor och ingen viktuppgång.

Brödet håller sig gott i flera dagar och det går givetvis bra att frysa det.

5 dl vetemjöl
2 dl grahamsmjöl
3 dl rågsikt
1 dl vetekli
2 1/2 dl rågkross
1/2 dl vetegroddar
1 tsk salt
4 tsk bikarbonat
1 liter fil
2 dl mörk sirap (Det går utmärkt att använda 1 dl! 2 dl sirap gör att brödet blir lite för sött för en av-sötad lchf:are!)

Blanda allt i en bunke rör om till en smet. Använd elvisp.
Häll smeten i två formar som rymmer 1 1/2 liter (vanliga formbrödsformar). Jag smörjer dem med smör.
Grädda i nedre delen av ugnen på 175 grader i 1 1/2 h.
Får brödet för mycket färg kan man lägga på folie ovanpå så blir det inte bränt.
Kolla med en sticka – är den torr är brödet klart.