Men jag är inne i en period av djupt egotrippande. Eller vad jag ska kalla det…. Jag försöker göra saker och ting precis som JAG vill. Inte vad jag förväntas göra. Eller vad jag BÖR göra för att ingen ska bli ledsen eller stött eller så. För det behöver jag träna på. Eftersom jag är det dåliga samvetet personifierat.
Så här går det till:
Jag kanske ser att XX ringt. I vanliga fall tänker jag: “Oj, nu måste jag genast ringa upp så att inte XX blir ledsen för att jag inte hör av mig eller tror att jag är arg.”
Eller så har NN bloggat om något alldeles extra och jag känner att om inte just jag skriver en kommentar så kommer det att bli jättedumt och NN undrar kanske varför inte JAG lämnat en kommentar.
Och jag har haft massor jag själv kunnat blogga om. Men jag har inte känt behov av att berätta här på Bittes Bus. Inte heller har jag uppdaterat min status på FB varje dag 
Jag har tom glömt att sätta på min mobil vissa dagar!
Och det känns så skönt.
Förstår ni?
Jag har kört så här några veckor. Jag försöker säga vad jag tycker och tänker. Och göra saker för att jag vill göra det – inte för att kutymen eller traditionen kräver det.
Jag måste göra det här för att jag vill bli lite kaxigare. Lite mer så som en Bitte är menad att vara.
Och det har redan gett resultat! Jag har t ex alltid varit LIVRÄDD för att köra i Stockholm. Jag kallsvettas och får ont i magen bara jag tänker på det. Men nu har jag tröttnat på att känna så. För det begränsar mig. Så i går körde jag till Sophiahemmet! Och självklart gick det bra Och det var skitstruligt att hitta en p-plats så jag körde runt där mitt på Valhallavägen hur länge som helst och jag fixade det!
Jag är inte deppig eller ledsen. Mår bättre än på länge, faktiskt. Jag blev helt enkelt så himla trött på att alltid vara tillgänglig och anpassningsbar och jagvetintevad.
Testa själva! Börja med att inte svara i telefonen när det ringer. Det är skitsvårt! Men en befrielse när man får det att funka 
Höres.
Kul att du äntligen vågar köra i Stockholm. Då kan det ju bli läge för en kaffe i Huddinge när du tittar upp nästa gång.
Caio!!
Det låter ju underbart!! Är själv så i perioder, och det behöver man!! Särskilt vad gäller telefonen. Mina nära och kära vet de och de flesta, inte alla, tycker att det är OK!! Jag säger att de ska lämna ett SMS om det är viktigt! Kanske lite egotrippat. Sedan är det inte alltid telefonen är laddad, ligger kvar i bilen osv!!
Kul att du kör till Stockholm! Ta med dig Prisco och sväng förbi!!
Inget dåligt samvete nu!! Heja!!
Kram//Ulrica
låter ju toppen jag är lika dan ibland mobilen stänger jag ofta hem telefonen får ringa !
Även jag gör så numera sedan jag flyttade. Och att köra i Stockholm är inte värre än att köra på andra ställen, håll i ratten bara. Och, glöm inte att gasa, för annars blir du påkörd bakifrån.
Jag tycker det är viktigt att som du känna in vad jag själv vill och försöka att göra det med vad andra vill också. Med en partner är det på något sätt mer självklart att säga hur man vill ha det , med vänner lite svårare.
Jag vill inte ha fler kontakter än att jag tycker att det känns naturligt att besvara kontakten, på den nivån den är. Tror det svåra är att hitta rätt nivå där båda är nöjda. Att sluta svara i telefonen utan förklaring hade fått mig undrande om någon gjort. Jag har ibland ansett att en av de viktigaste sakerna i en relation, vänskap och andra, är någorlunda jämnstarkhet, det är sällan det.
Åsa, jag har inte slutat svara i telefon helt. Det är mest så att jag inte längre rusar upp och letar febrilt efter mobilen när det ringer. Jag kollar inte heller först VEM det är som ringer innan jag svarar